Tack Anna...

...för att du saknar Wilda! Tiden räcker inte riktigt till att skriva på denna blogg också, tyvärr!

Men snart så ska jag börja på en skrivarcirkel, så då kommer jag nog igen hoppas jag! Jag har ju skaffat bra researh nu jag menar ;), får börja utnyttja det!

Stormhattemordet

Titta här! Det är bara för mycket för att det inte ska ha samband. Jag har kommit på att den döde ingenjören var tränare i den döda italienskans döde sons basketlag!! (hängde ni med?! =)Mycket döda folk här...

Och jag tro att navet i det här dödshjulet är Barnet med avhugget finger. Runt det snurrar:

- död prästmormor, dödad av stormhattsgift (polisen tror mord)

- död ingenjör, dödad av stormhattsgift (vet inte vad polisen tror)

- död italienska, dödad av stormhattsgift (polisen tror självmord)

Och NÅGON måste ha en stormhattsodling och jag kan slå mig i backen på att det är i prästgårdens orangeri den finns. Ska kolla det.

Å jag undrar vad gör polisen gör hela dagarna...De har inte Barnet i centrum, därför ser det inte det här.

Gula trosor

Martins mamma är en sådan underbar människa! T ex så kombinerar hon alltid sina semestrar med någons slags välgörenhet - eller tvärtom. Som nu. Hon och en kompis, som är ögonläkare, har samlat in gamla glasögon i flera år. Och nu ska de åka till Perus bergstrakter, till de fattiga indianerna. Där ska de sätta upp en provisorisk ögonmottagning och dela ut glasögonen till behövande. Är det inte fantastiskt?

Och allt underbart det finns att se där! Tänk att åka på världens högsta segelbara insjö, Titicacasjön. Vandra till inkaindianernas gamla ruinstad Machu Picchu, den glömda staden som de spanska erövrarna aldrig hittade. Nazca-linjerna - ett av världens mysterier. Klappa lamadjur. Strosa i Lima.

Lite dumt att de missar nyårsfesten bara. Där verkar det gå vilt till! Jag har läst att i Cajamba så springer kvinnorna runt och viftar med sina gula trosor, det betyder tur. Eller så har de dem på huvudet. Överallt utom just runt rumpan verkar det som. Kan tyckas märklig. Men å andra sidan så tycker nog kvinnorna i Cajamba att vi är märkliga som tvingar våra små döttrar att gå runt med levande ljus i håret tills sötnosarna svimmar av syrebrist. Har de tur så tar inte håret fyr när de trillar omkull!

Älgmule

Idag är jag på benen igen. Verkligen skönt! Och bonden Bengt har varit här och lämnat en älgmule som jag beställt. Han var lite undrande till vad jag skulle ha den till dock.

Jag är så trött på folk som bara äter filé. Det är laxfilé, fläskfilé och kycklingfilé. Resten då?? Det började med att man kastade bort mularna och var ska det sluta? Att om femtio år kommer man att rynka på näsan åt folk som äter något så läskigt som fläskkotlett. Eller nötbog. Det vill inte jag medverka till i alla fall.

Därför tänker jag börja om från början igen. Allt går och äta. Bara en fråga om tillagning och inställning. "Jägarfruns kokbok" underbar bok, där står det även hur man tillagar ekorre. Fast den är fridlyst så jag får säga till Martin att det är katt! =)

Understimulerad

Tror jag är understimulerad. Baserar den funderingen på att jag börjat lägga ihop första bokstaven i Martins släkts yrken. Kolla här var lustigt:

moster: pedagog
pappa: odontolog
syster 1: lärare
syster 2: idrottslärare
Wilda: sjuksköterska

Vad blir det?? POLIS - precis det Martin är!

Och ännu roligare blir min släkt!
mamma: apotekare
Martin: polis
pappa: arkitekt

APA!

... imorgon ska jag gå upp ur sängen...

Buskbocken

Ni kanske undrar över buskbocken? =) Ligger här i sängen och tar det lugnt, så jag kan lika gärna berätta den historian.

Det var när jag jobbade i Etiopien så det kom en buskbock infarande genom min stängda glasdörr. Och inte vilken buskbock som helst. En redlöst berusad buskbock var vad det var! Där satt jag i frid och fröjd och läste när han kom brakandes ner i soffan, med glasskärvorna farande runt öronen. Hans spiralvridna, långa horn borrade sig in i soffryggen sidan om mig. Ett under att inte jag blev spetsad! Där satt han brölande fast och jag sprang som besatt ut genom andra dörren. Till slut tog han sig loss och vacklade blödande ut i trädgården. Buskbocken hade förmodligen ätit jäst frukt, som griseknoen, och blivit på pickalurven. Han hade på något vis raglat sig in i min trädgård och fått syn på sin egen spegelbild i glasdörren. Han gick till anfall och hamnade då i min soffa.

Det var tider det! Och jag som trodde att det skulle bli lugnt här hemma i Sverige. Se på mig nu - ligger här med bandage om huvudet. Och vicken frissa jag har fått då! Långt rufs till nedre delen av ryggen. Men sen är det någonslags naken motorväg som börjar på vänster sida, ungefär tre centimeter från örat. Den nakna motorvägen fortsätter sedan över huvudet. Så hästsvans blir inte att tänka på det närmaste året.

Ehh...hej! I'm back!

Tänk vad jag fyller mitt liv med nya erfarenheter! En gång hade jag en full buskbock i soffan och nu lyckades jag bli skjuten. Ja, inte så farligt som det låter - eller jo - om det träffat mitt i prick. Men kulan snuddade vid tinningen. Några millimeter till vänster så hade hela huvudet flugit iväg. Och det är det värsta faktiskt. Inte smärtan som följde av skottet utan tanken på mig själv som huvudlös. Insikten om hur skört vårt liv är.

Men, men. Nu är jag tillbaka i alla fall. Ligger här i sängen och väntar på lunchen. Martin håller på att laga pasta med morotsås. Inte för att vi brukar äta morotssås, faktiskt aldrig. Måste vara någonslags polisgrej.
"Reglemente 527§3: om polisfru blir skjuten ska hon bjudas på morotssås sju dagar i streck för att motverka kommande näs-i-blöt aktioner .

Vad som hände?! Ingen aning...Jag var på väg hem till prästdottern på min cykel när det small till. Sen vaknade jag på sjukhuset. Polisen vet inget. Kan höra ihop med stormhattemordet, men kan lika gärna vara en av de blivande sektmedlemmarna som ska till "hälsohemmet" på slottet. Det vill säga, någon det slagit över för.

Men, jag tror att det var meningen att jag skulle hamna på sjukhuset, för väl där hittade jag ytterligare en som dött av stormhattsgift. En ingenjör. Väl där kunde jag ju lika bra passa på att luska lite, jag menar =) Snacka om stormhattsepedemi. Prästen, ingenjören och underskön italienska.

Och innan det small i huvudet på mig så var jag nästan framme vid prästgården. Vet ni vad de har i trädgården? Ett gammalt orangeri fullsmockat med övervintrande blommor. Så fort jag fått bort bandaget ska jag cykla dit och se hur mycket stormhatt det odlas där inne...

PS vill ni ha morotsås-receptet så hojta till!